POSIX-standarden kräver att operativsystem skall hålla reda på den senaste tidpunkten någon åtkomst gjordes av en fil av något program eller användaren, och spara denna tidstämpel som en del av filsystemsinformationen. Denna tidstämpel, som kallas atime, används för att ta reda på vilka filer som aldrig används (för att städa katalogen /tmp till exempel) eller om någon har tittat på en fil efter att den senast ändrades.
En viktig nackdel med atime är att varje gång en fil läses måste kärnan skriva en ny tidstämpel på disken, åtminstone efter några sekunders aktivitet. Dessa diskskrivningar håller igång disken och länken till disken, vilket kostar både prestanda och ström.
Eftersom en del program använder atime är det inte praktiskt att stänga av den som standard. Linuxkärnan har en funktion som kallas
relatime, som är en effektiv kompromiss mellan att ha en del av informationen som atime ger, utan att disktiden uppdateras så ofta. Det fungerar genom att uppdatera atime-fältet på disken endast om filen inte har lästs sedan senaste gången den lästes (för att ge förmågan för att detektera epost) eller när den senaste läsningen var för mer än 1 dag sedan (för att hjälpa program och anvåndare att städa upp oanvända filer i katalogen
/tmp). En förbättrad version av relatime har
lagts till uppströms av Fedorautvecklare i 2.6.30-kärnan kernel och porterats tillbaka till Fedora 11-kärnan.
